Ojoj vilken helg det varit…
40 graders feber, en förlamande trötthet och en helt mörbultad kropp. Igår blev det besök på akuten och därifrån fick jag åka hem med diagnosen harpest och en två veckors antibiotikakur. Och massor med värkmedicin.
Harpest har härjat i Karlebytarken och jag känner faktiskt flera som blivit sjuka. Smittar via myggor eller fästingar som varit i kontakt med harar som har harpest. Och så råkade då en sådan stackars mygga bita just min vad. Vad är chanserna liksom?!
Nu mår jag iallafall lite lite bättre. Som tur.
Men känner mig nog ännu ganska liten och ynklig. Som man med all rätt brukar göra när man är sjuk. Jag har dock varit bra på att påminna mig själv om att detta bara är tillfälligt och att jag snart kommer att vara på fötterna igen. Jag tackar kroppen för att den jobbar så hårt för att göra mig frisk. Och överöser den (och mig själv) med kärlek. Vi är ett bra team. Jag och kroppen min. Med allt vi hittills har i bagaget tar vi det här som en påminnelse om att god hälsa inte är något att ta för givet. Aldrig. Skäppet kan vända när man minst anar det.
Så du, kom ihåg att vara tacksam för att du mår bra. Och ta inget för givet. Och om du inte är frisk, var tacksam för att du lever. Det är ganska stort det med. ❤
