Följ din inre kompass

Om man känner sig vilsen i livet är det en instinktiv impuls att fråga andra om råd, att plöja igenom bok efter bok, och lyssna på podd-avsnitt och läsa blogginlägg. Allt för att man så gärna vill veta hur andra har gjort, hur andra har klarat sig ur sina problem och hur andra har lycktas nå sina mål. Man vill så gärna hitta en karta att följa. 

Men det är ju så att ingen annan är du. Ingen annan på hela det här jordklotet har samma “karta” som du. Det finns ingen som har dina erfarenheter, din personlighet, dina gåvor och talanger, eller dina drömmar och visioner. Det finns bara en du. Och sist och slutligen är det bara du som kan hitta den rätta vägen för dig. Genom att följa din inre kompass istället för att försöka hitta den påhittade, färdiga kartan. 

Stop asking people for directions to places they’ve never been.

 Glennon Doyle

Jag skriver det här inlägget för att jag hade en aha-upplevelse tidigare idag när jag läste det senaste nyhetsbrevet från ett företag som inspirerar mig väldigt mycket (Wandering Aimfully heter företaget, kolla in dem!). Rubriken i nyhetsbrevet var “use your inner compass, not the map”. Och texten jag läste berörde någonting djupt inom mig. Det här var precis det jag behövde höra just idag. Och därför vill jag skriva det här inlägget, för kanske det finns någon annan där ute som också behöver höra det här just nu. 

Vilken kompass?

Ja, vilken kompass är det jag syftar på? Finns det någon sådan? Har vi alla en egen? Jag vill tro att det är så. Vår inre kompass är vår inre sanning, vår inre röst. Vårt innersta jag. Jaget som är kärnan i oss, och som vet vad vårt hjärta vill. 

Det är klart att det man ska och behöver fråga andra om råd, och kanske läsa om andra som varit i likande situationer som en själv. Det finns en fin trygghetskänsla i att veta att man inte är ensam, och det ger en känsla av hopp när man vet att andra har lyckats med det man själv kämpar med. Tillsammans är vi ju starkare. 

Men tyvärr går det inte att gå andras vägar hur länge som helst. Förr eller senare tar det stopp, och då är man så illa tvingen att vända sig inåt och gå den egna vägen. 

Other people have never been where you’ve been and other people are not going where you’re going, so why look to them for the path you should be walking? 

Glennon Doyle

Vår egen karta ritas hela tiden

Jag har alltid vart den som funderat mycket på framtiden, på var jag kommer att vara om ett år, om fem år eller tio. När jag gick i skolan tyckte jag det var så skönt att veta hur de kommande åren skulle se ut. Att veta att jag hade en plats som var min, och jag behövde inte lägga så mycket energi på att grubbla. Aldrig vet man vad livet för med sig, men you get the point. Det är tryggt att känna att man har en någorlunda klar väg att följa. 

Men sedan började livet gunga, motgångarna kom emot en efter en som för att få mig att vakna. Att vakna och börja gå den egna vägen. Vägen som var som ett blankt papper, helt utan riktlinjer och färdigt utmärkta stigar.

“Kartan” jag tidigare trott jag alltid skulle ha var borta. 

Jag tror det var då jag för första gången kom i kontakt med min inre kompass. Med min inre röst. Och den rösten visste nog egentligen exakt vad jag vill och behövde göra med mitt liv. Det var bara så otroligt skrämmande, och det krävdes mycket tid och mod för att våga ta de första, trevande stegen på den nya vägen.

Nu har jag gått på den vägen i några år, och jag skulle aldrig gå tillbaka. Jag vet att jag är på rätt väg. Men jag är fortfarande rädd. Jag tvivlar fortfarande, ibland mera och ibland mindre. Naiv som jag kanske har varit har jag tänkt att det kommer att bli lättare med tiden. Och det blir det nog, men jag inser nu att jag säkert alltid kommer att vara rädd för det okända. Och det är väl helt mänskligt. Ibland, som idag till exempel, är jag mera osäker och vilsen, och då skulle det vara så skönt att få en fin, detaljerad karta framför mig som skulle visa vägen.

Men nu har jag ingen färdig karta, och inte du heller. 

Det vi har är vår inre kompass, och den kan vi använda till att rita vår karta. Kartan som är vårt liv. Som vi sedan kan se tillbaka på och förstå varför det blev som det blev, varför vi gjorde som vi gjorde. Kompassen, som fungerar enligt våra innersta drömmar, syften och värderingar, ger oss en riktning att följa. En ungefärligt kurs som inte är dragen med permanent tusch, utan med en blyertspenna. Sedan är det upp till oss själva att med jämna mellanrum stanna upp och kontrollera om kompassen är rätt inställd, om den blivit påverkad av yttre omständigheter, eller våra egna tvivel.

Och till sist en liten uppgift! Uppgiften fanns också med i nyhetsbrevet jag nämnde, här med mina egna ändringar. 

---

Få kontakt med och kalibrera DIN kompass

• Ta dig en kopp te, sätt dig bekvämt med penna och anteckningsblock. Ta några djupa andetag, och sätt eventuellt på lugn och avslappnande musik. 
• Skriv nu ner hur du vill att ditt liv ska se ut om ett år. Censurera inte, skriv det ditt hjärta vill. Dröm stort och var ärlig.
• Skriv sedan ner dina fem viktigaste värderingar. Vad är viktigast för dig i ditt liv? Hur vill leva? Vad är det du vill och behöver prioritera?
  

Nu har du en riktning att följa. En ungefärlig riktning som förhoppningsvis kommer att göra det lättare för dig att våga gå längs den egna vägen. Och på så sätt skapa det liv du vill leva. En egen kartskiss ritad i blyerts, där bara du kan sudda och rita nya vägar om och när det behövs. Och kom ihåg, vi kan bara ta ett steg i taget. Och det är okej att vara rädd. ❤ Lita på din kompass. Det försöker jag göra.

Kram Nathalie